Kärringsymtom o lite andra orosmoln...på min himmel..
Hur kan man vara glad o uppåt, lee och skratta och må himla bra och sedan plötslig så bara är de som någon drar ner en rullgardin och man blir som ett bi, allmänt farlig för sin omgivning alltså???
Är detta några kärringsymtomer eller vad.
Efter jobbet for jag direkt till sjön och badade. Årets första bad är därmed avklarat. Vad skönt de var, hunden var med och hon fick ett redigt spel, upphetsad till max men gott hade vi, båda jag o hunden och de två andra som var med.
Nu har jag varit hos kompisen och tagit skogspromenad. Vad hände då. Jo hunden, den nybadade fina hunden rullade sig i koskit. Myspys. Antar att det var där mitt humör dalade iväg. Hon luktade så illa så jag fick hålla för näsan i bilen på vägen hem. Grishund. Ja se var de ju bara att bada och tvätta igen, men denna gången i duschen i källaren. Jag tänker då och då att jag vill bo på en gård alt torp lite längre ut i skogen än vad jag bor nu. Har nämligen en liten dröm om hunduppfödning bl a. Men då måste jag hitta något där de inte finns hagar med kor eller hästar för gör det de så har jag en ständig skithund, oh de tror jag inte jag orkar med. Pust….mina drömmar…!!
Ja på tal om drömmar. Det sägs ju att man drömmer varje natt och de må hände men i så fall kommer jag mer en sällan ihåg dem när jag vaknar. Men de få gånger som jag verkligen drömmer och till och med vaknar av det så har jag aviga drömmar. Dvs alla trevliga människor blir elaka och skumma, alla mindre trevliga människor blir jättesnälla och go. Ja o ofta är de otrevliga drömmar, mardrömmar.
Det är så här att en av mina söner har en bil som jag trodde han hämtat på skroten när han kom hem med den, ja den var inte vacker. Men hur som helst grabben är ju händig så av den där rishögen gjorde han en kanonfin bil, den får ingen annan en han köra, de e hans ögonsten. Om den drömde jag här om natten. Jag drömde att vi var iväg någonstans några stycken de var han o en kompis, jag o någon annan vet ej vem faktiskt. Hur som helts skulle han och kompisen går iväg på något, de var kallt så vi andra väntade i bilen.
Naturligtvis höll han föredrag om att vi inte fick köra den eller så, oh jag lovade, inte köra. Men jag satte mig bakom ratten för där var mest plats. Rätt som de var när jag satt där så small de till och bilen gick upp i rök, där satt jag med ratten i handen och bilen var borta. Jag grät och var otröstlig, vad skulle jag säga när han kom tillbaka, en bil kan ju inte bara försvinna ut i tomma intet, men de gjorde den, vipps så var den borta. Ja jag vaknade av att jag grät och förtvivlat frågade den andra som var med vad vi skulle göra.
Snacka om skum dröm alltså. Mej veterligen har vi inte diskuterat bilen på länge, så var de där kom ifrån har jag inte en aning om. Dumt var de varjefall.
Vi återgår till kärringsymtomen. Ja jag tror de varit för mycket för lilla jag nu en tid, inte bara allt detta med student o kalas o sånt, utan också annat, ganska trista privata saker (man behöver ju inte berätta allt) som finns i mina tankar.
Nej inga kärleksbekymmer, olyckor eller sånt, utan annat som upptar mina tankar. Det är väl så att när man tycker att livet leker så kommer de alltid någon skur här eller där och tonar upp orosmoln. För de första så har jag nog inte vant mig vid att alla barn lämnat ”mammaboet”, även om jag ser och pratar med dem ständigt så är de nu endå vuxna och lever sitt egna liv. En konstig känsla. Så har de hänt lite tråkigheter med min bil, som jag i och för sig får ersättning för via försäkringen, men de e en annan som ska stå för min självrisk och de ska ju alltid diskuteras o divideras och bli tjabb oh e det något jag avskyr så är de tjabb och gnäll, ja jag känner mig alltså gnällig, vilket brukar sluta med att jag står för saker själv, sopar under mattan osv. Men sen blir jag förbannad på mig själv, för varför ska jag ansvara och ta skit för saker jag inte gör. Detta är komplicerat värre. Uch uch…så trycker andra på. Men herre gud du kan ju inte betala vad andra ställer till osv osv. Ja jag har alltid betraktat mig själv som stark och självständig, men jag vill inte ha bråk, jag avskyr bråk. Det är de värsta jag kan utsättas för (nej ja klart de finns värre, men förstå). Så retar det mig att kommun bara ”såg förbi” mitt brev som jag skrev när de anklagade mig för vanvård av hunden. Ja de har inte hörts ett ljud från dem. Alltså om vi skulle behandla ex våra kunder så när de kommer med synpunkter eller missnöje, ja då skulle vi förlora dem. Men när de gäller myndigheter så verkar det som de kan göra vad som helts, de behöver liksom aldrig stå till svars. De e bara så jä(()) dåligt. Man ska tydligen behöva stämma dem redigt för att de ens ska reagera oh som sagt, sånt är jag inte speciellt glad för.
Så är jag väl inte redigt piggelin heller, lika bra att erkänna de då. Men jag fortsätter kämpa på, en så länge är jag långt ifrån golvad.
Livet är ju trots allt underbart de e min sanna filosofi. Sen får man väl stå ut med att de kommer små dalar ibland. Även de lyckligaste har väl små mörka stunden ibland.
Nu regnar det ute, ja de skulle visst komma lite inatt. Men imorgon skulle de bli fint igen. Hoppas de för i morgon kväll ska jag iväg på jippo med jobbarkompisar och kollegor. Sommarfest.
God natt internetvärlden i morgon är jag säkert vid bättre humör.
A
Hoppas du vaknade till en solig dag och att humöret var soligt med.
ÄH…synd på den lilla grisen, mins allt för väl, sen hundåren hur det där är. Vår hund var otrolig på att att springa till grannen och rulla sig hönsbajs …du man stod och ulkade och tvättade hund. Hjälpte inte ens att peta tandkräm in näsa för att slippa lukten. Fy för den lede …
Ja du drömmar är otroliga, jag tror ju ofta dom vill säga oss något …
…hm…sen berättar du själv om ett eget bilproblem IRL…kan kanske ha med varandra att göra ….*puff* var den väck ….tja om inget annat kanske pengarna som du ska ha …
bara en tanke ….
Ang min dotter, det man blir mest arg på är ju just att inte bli respekterad för ett nej, eller ens för 10…vänliga nej…det är väl attan att man måste ladda allt adrenalin man har för att huta åt så folk förstår. Sen jo, jag tror verkligen att han var i trettioårsålder, hon är rätt bra på att bedöma ålder.
Ha en supertrevlig kväll nu ;-)
((( Kram )))
Bloggsemester? Det var det värsta jag hört! Nu vill vi ju veta allt! Hur kul du hade, va ni gjorde ja allt skvaller jue!
Vilka knasdrömmar, kan det hänga ihop med klimakteriekäringssymptomen kanske? Har då aldrig drömt något liknande, fast jag har nog drömt att jag tappat bort både prylar o människor!
Konflikträdd kanske? Det sa dom till mig för några år sedan, till viss del kanske sant....det är lugnast så! Men ibland hettar det till o då är jag inte nådig, skorpion som jag är!
Garvade åt dina matförslag till gubben, jag hör nog att du inte bor mitt ute i obygden. Några nära grannar finns inte, de närmaste är två gamla unkisar som nog intar maten direkt ur konservburken... restaurang kan vi inte ens stava till, har en pizzeria dock, inte ens ett gatukök sedan gubben o jag lade ner den för ett o ett halvt år sedan! Ingen som var intresserad av att driva den vidare, o det var nog klokt! Med knappt 800 invånare är inte underlaget det bästa!
Hoppas du har en superduperkväll fast du behöver inte superduper under bordet...Kram
jamen kan du förstå....att dom gillar rulla sig i sånt.mina taxar med..och att man har svängningar det har vi rätt att ha..sen är det bara så jobbigt att va i dom..men man får klaga och gnälla..så det så!!...drömmar..?? ja du..tänk att detär ofta så att i drömmar kommer våra rädslor fram...men du...du är bäst..kram..
Ja du Anki..sånt e livet,,,upp &ner...
Hoppas du får görskoj på festen imorron.
kram//Disa
Men har du också en liten gris du...ja de är så gosiga så...hundarnas beteende stämmer inte riktigt in med våran vilja alla gånger...;-) Min hund äter skiten hon...inte så trevligt det heller...fast jag älskar henne ändå...trots att hon är en bajsäterska...*fniss*
Jag tror inte du är någon gnällkärring...du är mänsklig bara *ler* saker och ting måste ju ut och du har visst att tänka på så det räcker....
Det sägs att vi bara kommer ihåg de drömmarna som har någon betydelse...och de kommer ju oftast när man mår som du gör nu...
Att bråka är inte roligt...och jag brukar väll också lägga mig ibland för att slippa det...men ja det blir ju inte heller bra som du säger...kostar det också...fast ibland finns inte orken riktigt att ta hand om allt på rätt sätt...och visst blir jag också arg på mig själv då...när jag känner att jag på något sätt körde över mig själv...för att det var lättast för stunden...Ojoj...nu blir det en sådan däringa uppsattskommentar igen *ler*
Hoppas du får en underbar dag imorgon...och att du känner dig gladare...
Kramar
hoppas fredag blir en ljuvlig dag och en härlig helg som pålägg på det.
har provat flera gånger att komma in på din sida, men nu lyckades det igen. ryggen e bättre och jag är inte den som stannar hemma om det är något jag kan göra på jobbet som jag slipper sitta hela tiden så var det ingen fara. alvedon hjälpte ju lite också. envis kallade min mor mig, men det har jag ärvt utav henne i så fall, hihi.
syndromet du har finns nog i alla kvinnor. ibland känns det nästan skönt att få fräsa ifrån, men jag är nog ganska duktig på att hålla inne det mesta. svår att göra ilsk, lätt att ruska av mig och gå vidare. en stor kram får du innan jag nu går och nattar mig själv, hihi. natt natt
tja...var han pedofil ...hm...
Illa hur eller hur när ett nej inte är ett nej...
Ha en bra dag i dag ...
(((Kram)))