Man kan inte vara på TOPP jämt....
Att man kan vara så ohågad att göra något som jag varit nu några dagar.De e som om alla energi runnit av mig. Kanske har jag haft för lite semester eller rättare sagt för kort sammanhängande tid. Eller ja eller. Man söker svar och de finns inte alltid. Det är väl bara att sätta sig i ett hörn och vänta till allt gått över. Känner mig inte sjuk eller nåt, bara ohågad att ta mig för saker. Man kan kanske inte vara på topp jämt.
Idag har jag tillbringat 3 timmar på lasarettet. Ja de var planerat. Gått igenom en ganska tuff undersökning som jag gjort 2 gånger tidigare med några års mellanrum, ja så nu ska man gå o oroa sig lite innan man får besked på den. Men jag hoppas de är positiva besked som de två gångerna innan. Man ska aldrig måla faan på vägen!!Jag blev akut sjuk för si så där 5 år sedan och hamnade på sjukhuset några veckor, och de är alltså sviterna efter de man kollar med några års mellanrum. Vill helst inte tänka på det där eller prata om det. De var nära ögat men jag tror min livsglädje räddade mig och naturligtvis den underbara personalen på lasarettet. Trots sjukdom hade jag en fantastiskt tid där uppe, vi hade jättekul mitt i eländet och när jag kom hem efter två veckor gav jag personalen ”Dagens Ros” för de var helt underbara och vårdade oss mycket ömt och vi hade väldigt kul tillsammans. Fick en ny vän under de där veckorna som jag hade mycket roligt ihop med och fortfarande träffar då och då. Efter ytterligare en vecka hemma var jag igång och började jobba igen. En vecka hemma och jag klättrade på väggarn och eftersom jag inte hade några sviter mer en massa kontroller och mediciner under några månader så kunde jag jobba. De var min bästa medicin tyckte jag att komma tillbaka och låta livet bli som vanligt igen.
De där att vara ohågad tror jag gäller tangenterna också, så vi, jag och dom sätter punkt här för idag.
På återseende.
Vad kul att du tittade in!!!
Jag kollar lite tillbaka!
Ha det bra!
Du, vännen.. jag hoppas verkligen, att de kommer med goda positiva besked!!! Hoppas du är rädd om dej, Anki!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Kram kram
Jo visst kan en sjukdom sätta gränser och en att bli lite mer betänksam. Själv drabbades jag akut för några år sen av magproblem och var så när att jag strök med i eländet. Man är ju den envisa som drar sej in i det längsta för den där "farbror doktorn".
Hoppas du får en bra tid framöver..
Hej o awej leverpastej
Hm..jo jag förstår att du är orolig för provsvaret...Men ja...man kan inget göra än att hoppas på det bästa...För visst är det bra med dessa kontroller också...att de inte släpper människor vind får våg...Jag ser mina kontroller som en extra säkerhet...men visst är jag orolig...för jag vill ju veta...men ja ändå inte...knepiga känslor...som jag kanske inte ska spåna iväg för långt med här..;-)
Fast jag känner igen dina känslor under tiden på sjukhuset...jag kände mig trygg där...och hade också lite roligt...en makaber situation på något vis...men jag brukade säga (och säger) att humorn är inte bortopererad...*fniss* Det är skönt att skratta åt eländet också...just som du säger...;-) Jag hoppas att de har enbart goda besked att ge dig...och det är väll inte konstigt att du känner dig ohågad en dag som denna...antagligen lite oro va? Sätt dig du i ditt hörn och ta det lugnt...jag kan också sitta här ett tag, så kan vi sjunga lite tillsammans...för visst var den allsid...*fniss* Har med mig paj också ju...Fast ja..hm..kan man sjunga med paj i munnen...ja det visar sig...;-)
Nähä..där for en bit ut...ja ja...lite "spill" får man räkna med...;-)
Kram kram...Ska hålla tummarna för dig...och ett positivt besked...